Jag har hittat random guy - eller är det bara en lookalike?
Discover more from Personligt med Éric
Jag har hittat random guy - eller är det bara en lookalike?
För ett år sedan gjorde jag en upptäckt som skulle ta mitt sökande i en helt ny och spännande riktning. Jag såg en bild och jag tänkte om det möjligen kunde vara han som är min biologiske far.
För ett och ett halv år sedan bestämde jag mig för att göra ett allvarligt försök att hitta min biologiske far. Utsikterna såg inte så bra ut för jag hade väldigt lite information. Det har varit som att försöka hitta en nål i en höststack. Alla ledtrådar har hamnat i återvändsgränder. Men så dök den där bilden upp som kanske skulle leda mig till min biologiske far.
Jag har lagt ner mycket tid på sporadiskt och planlöst surfande i hopp om att jag en dag skulle snubbla på sanningen.
Jag har inte haft några bra ledtrådar och det har ofta känts fullständigt tröstlöst. Och dessutom otroligt frustrerande för jag vet innerst inne att min mor sitter på sanningen. Men jag har ändå fortsatt. Hoppet är som man brukar säga det sista som lämnar en.
Mina funderingar om mitt ursprung och mitt sökande efter min biologiske far sträcker sig över lång tid och det är svårt att återge allt här. Min strategi har varit enkel. Jag kunde ju inte annat än att utgå från det som jag faktiskt visste. Det var inte mycket men det var i alla fall två saker.
För det första vet jag ju ungefär när jag liksom blev till och för det andra att min mor var med på sångaren Antoines turné. Så månadsskiftet april-maj 1966 är perioden som jag koncentrerade mitt sökande till. Jag saknade platsen. Jag försökte att hitta information om var mor kunde ha befunnit sig när hon var på turnén och att jag på så sätt kunde knyta henne till en plats.
Jag letade efter information om konserter runt min födelsestad Le Havre i Frankrike där min mor och far bodde. Jag trodde att hon kanske höll sig runt just Le Havre med omnejd då hon precis hade fött min bror i början av mars. Jag hittade ingenting av värde så jag utvidgade till en större radie. Men ingenting där heller.
Jag har tittat på många bilder och videoklipp med Antoine och läst många artiklar om honom för att hitta ledtrådar. Jag försökte att lägga ett pussel med en tidslinje, tänkbara platser de befann sig på och även med information om personer runt Antoine. Det var så mitt sökande såg ut. Det var ett detektivarbete online som påminde lite om ett journalistiskt grävjobb.
Jag noterade och lade detaljer på minnet som jag tyckte kunde vara viktiga. Jag förstod senare att Antoine hade under den här perioden uppträtt på scenen Olympia i Paris som en del andra artister. Så nu hade jag både tidsperioden och en trolig plats som jag kunde arbeta ifrån men jag kom ändå inte vidare.
Jag har letat och sökt efter alla möjliga sångare och artister som var aktiva vid den tiden i Frankrike, kända som okända. Jag var också som jag skrivit i ett tidigare inlägg och snurrade i Belgien i mitt letande. Jag hade det i tanken länge men det visade sig vara ett villospår.
Av alla bilder och klipp som jag sett har jag aldrig hittat någon som jag har tyckt att jag har varit lik. Ingen som jag ens har höjt ögonbrynen för. Förrän för drygt ett år sedan. Men också det kan vara ett villospår och jag kan vara helt fel ute. Men jag kan ändå säga att hjärtat hoppade till för första gången när jag gjorde upptäckten på bilden.
I Frankrike fanns det en stor musiktidning som hette Salut Les Copains (ung. Tjena vänner) typ som Okej i Sverige. Tidningen lyckades samla ihop många av de unga upcoming stjärnor som kallades ”yéyés” för en bild i tidningen. 46 stycken var det på bilden som togs 16 april 1966 i Paris mitt under Antoines turné.
Fotografiet kallades för “La photo du siecle”, Århundradets bild. Bland namnen fanns France Gall, Johnny Halliday, Claude François, Sheila, Sylvie Vartan och Serge Gainsbourg. Alla blev stora namn inom fransk musik. Antoine sitter i mitten till höger i en blommig skjorta som blev hans signum. Jag hade sett bilden tidigare men inte tänkt på att den kunde vara värdefull på annat sätt i mitt sökande.
Den där gången för drygt ett år sedan tittade på bilden på ett nytt sätt. Jag tänkte att det säkert var många av artisterna på bilden som bodde, uppehöll sig eller uppträdde i Paris under den här perioden.
Jag funderade på att om min mor hade träffat en sångare och det inte var Antoine, skulle det kunna vara någon i yéyés? Då finns han troligen med på den här bilden. Det var en rimlig tanke. Och när jag ändå inte har några andra ledtrådar …
Så jag letade efter bilden med den bästa upplösningen jag kunde hitta och började gå igenom alla tänkbara på bilden en efter en. Antoine kunde jag avfärda direkt.
Jag flyttade blicken till höger och en rad upp och där fick jag syn på honom. Oj. Jag fick gnugga mig i ögonen. Vi är ju så lika när jag var i den åldern. Hur kunde jag ha missat det?
Jag tänkte att den där personen måste jag kolla upp. Vem är det? Vad heter han?
Jag hittade hans namn och gjorde sökningar på honom och fann en hel del bilder. Bild efter bild och videoklipp som jag hittade såg jag att jag var väldigt lik honom och dessutom i olika åldrar. Det kan givetvis vara en ren tillfällighet men på vissa bilder är vi skrämmande lika. Är jag något på spåret? Delar vi samma dna eller är jag bara en random lookalike?
För inte så länge sedan bytte jag till en tillfällig profilbild på Facebook med ett foto av honom. Ingen reagerade på att det inte var jag. Tvärtom. Jag fick kommentarer som ”Once Upon a time”, ”Snygging med fluga o väldigt stilig”, ”Ung, vacker och ofördärvad.” och kommentaren ”inte undra på att Fredrika (min fru) föll för din skönhet och sammetsbruna ögon.” Till och med min dotter fick titta på bilden flera gånger.
Jag hade lagt ut bilden mest som en liten testballong. Man sitter själv och tittar på så många bilder och videoklipp så är det lätt att man blir till slut blir lite blind. Så jag ville testa för att se om det var någon som skulle reagera och fråga vem det är, typ om det är min far eller bror för att vi var lika eller att någon skulle fråga varför jag lägger ut en bild på en helt okänd person. Men ingen reaktion. Det verkar som att alla trodde att det var jag.
Vad tycker du själv?
Jag hittade många andra bilder där vi var väldigt lika. I olika åldrar. Det var snarare mer regel än undantag att vi var lika.
Kan det verkligen bara en ren tillfällighet att vi är lika på så många bilder? Ja, det kan faktiskt vara så. Eller är allt bara en inbillning för att man så gärna vill ha resultat och komma vidare? Det gäller verkligen att försöka koppla bort den typ av känslor och försöka se objektivt.
Man kan ha lookalikes i livet. Bara att kolla in kändisar som är lika varandra (Celibrity Lookalikes). Är det så att jag är en lookalike till en känd fransk sångare? I så fall är det häftigt bara det.
Här är en del av många lookalike-bilder.
Den sista bilden var det visst min son som var lookalike.
Så vem är det på bilden? Ja, det är i alla fall ingen random guy men det är väl en Guy.
Det är Guy Mardel. Det är inte en rockstjärna men väl vid den tiden en känd sångare. Han hade nämligen året innan 1965 kommit trea i Eurovision Song Contest för Frankrike efter France Gall som vann för Luxemburg med låten "Poupée de cire, poupée de son”.
Guy Mardel tävlade med låten ”N´avoue jamais” som på svenska betyder Erkänn aldrig. Nedan videon med själva uppträdandet i Italien.
Våren 1966 bodde Guy Mardel i Paris och jag har läst att han uppträdde på Olympia i Paris under samma period som Antoine.
Just musikscenen Olympia i Paris blev en viktig pusselbit. Jag kunde nu placera Antoine, min mor och Guy Mardel till samma plats och under samma tid. Min mor bekräftade ju också att hon var på Olympia. Men kan det ha funnits en möjlighet att min mor och Guy överhuvudtaget har träffats?
Det var ett livligt musikliv i Paris och många artister uppträdde på just Olympia och jag tror att det är inte bara sannolikt utan väldigt troligt att sångare och musiker med följe träffades utanför scenen på kända ställen, på inneställen som alla gick till.
Guy Mardel föddes i Oran i Algeriet 1944 som Mardochée Elkoubi. Han är en så kallad pied-noir (svartfot), en term för franska medborgare som bodde i franska Algeriet före självständigheten. Pieds-noirs inkluderar särskilt de invånare som härstammade från franska eller andra europeiska bosättare, till exempel sådana från Spanien, Italien och Malta, men som var födda i Algeriet.
Guy flyttade till Frankrike 1959 som 15-åring. Han började plugga juridik men avbröt studierna för att satsa på musiken och nådde som sagt sin största framgång 1965 när han kom trea i Eurovision Song Contest.
Han lyckades dock inte förvalta sin ESC-vinst. Han vann visserligen ett par internationella musiktävlingar med N´avoue jamais men karriären lyfte inte ordentligt. Han fortsatte med musiken men bestämde sig för att arbeta med annat också. Han var bland annat för en tid producent för ett populärt program i fransk tv. Han försökte att få igång sin karriär igen men lyckades inte riktigt. 1977 startade han ett eget skivbolag och 1978 öppnade han restaurangen Chorus Café som blev en framgång. Idéen med restaurangen var att han senare på kvällarna sjöng tillsammans med andra artister och publik kända sånger från 1960 och 1970-talet. Det var ett lyckat koncept och Chorus Café blev mycket populärt. Han hade restaurangen från 1978-2006.
Det var lite kort om Guy Mardel.
Jag har skickat bilder och videoklipp med Guy Mardel till mor i hopp om att hon kanske kan bekräfta om det är han eller inte. Jag räknar dock inte med att få svar. Hon lär ta namnet på min biologiske far med sig ner i graven.
Så mitt sökande fortsätter. Resan är inte på långa vägar slut och jag kan redan nu säga att den har gått in i nya spännande faser som jag ser fram emot.
Jag är så långt väldigt nöjd. Jag har fått svar på det som både har berättats för mig och som jag också känt själv. Nu behöver jag inte grubbla längre. Nu vet jag.
Min mor frågade mig vad jag har att vinna på det här och om det kommer att få mig att må bättre. Ja, jag har allt att vinna och ja, jag mår bättre. Om du bara visste.
Jag kan ärligt säga att från den stunden som jag fick bekräftat det som jag alltid vetat har det verkligen känts som en befrielse. Som att en stor tyngd har lyfts av.
För mig återstår nu bara att svar på en enda fråga. Vem är personen som jag letar efter, vem är min biologiske far?
Kanske har jag redan svaret.
Nedan länkar till olika videos med Guy.
Musikvideo med “N´avoue jamais”.
Och en musikvideo till av N´avoue jamais.
Guy Mardel i Genève.
Länkar till fler videos
Guy Mardel - Un arc et des flèches - Kolla den här …
Guy Mardel - Le samedi soir c'est l'Amérique - kolla in den här …
Guy Mardel - Il y a toujours un amour 1972. (Verkar vara från något tv-program).
Guy Mardel - N´avoue jamais - franska melodifestivalen 1964
Guy Mardel - Laisse un peu dormir les enfants ce matin - 1976 - från 39 sek.
Guy Mardel - Parce que l'on s'aime
Kommentarer betraktas inte som redaktionellt material och förhandsgranskas inte. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Jag har hittat random guy - eller är det bara en lookalike?
Likheten är ju påtaglig. Håller alla tummar för att du ska ha hittat rätt. Imponerad över möjligheterna som finns och din förmåga att ”leta” som du gör. Du kommer få svar! 💚
Tack för att du delar med dig av ditt sökande. Spännande att läsa. H//Paul